Everybody's Talkin': Nilsson
Fred Neil skrev den. Harry Nilsson sjöng. (Och många efter honom.) Den var med i "Midninght Cowboy".
Melankolisk och dagdrömmande. Utan att tippa över. Alltid hoppingivande.
Med bägge benen planterade i leran.
Och jag.
Kom aldrig iväg. Förblir en dröm.
"Everybody's talking at me
I don't hear a word they're saying
Only the echoes of my mind
People stopping staring
I can't see their faces
Only the shadows of their eyes
I'm going where the sun keeps shining
Thru' the pouring rain
Going where the weather suits my clothes
Banking off of the North East wind
Sailing on a summer breeze
And skipping over the ocean like a stone"
Jepp. Bättre kan man inte säga det. Tack Fred och tack Harry.
No comments:
Post a Comment