Sound and Vision: David Bowie
Mitt förhållande till Bowie går långt tillbaka. Till mitten av 70-talet. Men då var han mest en mytisk figur, som både klädde sig märkligt, och såg väldigt, väldigt märklig ut.
Hade nog inte någon tydlig bild av vad han stod för musikaliskt. Hörde kanske Heroes. Är inte säker.
Kommer i all fall ihåg att jag blev helt hypnotiserad av Ashes to Ashes när den kom. Texten – vad handlade den om? Och musiken. Drama!
Därefter har det blivit många förälskelser – från China Girl, Modern Love, också Blue Jean – fram til idag. Och hela bakkatalogen. Störst intryck gjorde en kassett. Inspelad av en klasskompis, med bara gammal årgångs-Bowie. Vi hörde på den på ett nattåg från Lund några veckor innan studenten. Om och om igen. På väg till huvudstaden på studiebesök.
Natten fylldes av klassisk Bowie; Life on mars, Five years, Starman, Changes, Young Americans, Ziggy, The man who... osv. Och inte minst Sound and Vision.
På ett tåg genom den svenska försommarnatten. 1986.
“I will sit right down, waiting for the gift of sound and vision
And I will sing, waiting for the gift of sound and vision
Drifting into my solitude, over my head
Don't you wonder sometimes
'Bout sound and vision”
No comments:
Post a Comment