ABBA: The winner takes it all
Idag kallar man the det guilty pleasures. Dvs det att det är OK att öppet tycka om något som man förr måste tycka om i smyg. Som t ex ABBA. Been there; jag gillade Sweet och KISS. Som alla andra i mitten av 70-talet.
Men hemme hade vi ABBA – inte minst Arrival och Greatest Hits (med omslag av Hans Arnold), som spelades om och om igen. Precis som i alla andra svenska vardagsrum och gillestugor.
Tiden gick. 70-talet blev 80-tail
Och så en dag dök den upp, LP'en SuperTrouper, med den bästa ABBA-låten någonsin, "The winner takes it all".
Och den var det lov att tycka om. Redan då. Och nu.
Gåshud. Dagdröm.
Heja Björn och Benny!
"The winner takes it all
The loser has to fall
It’s simple and it’s plain
Why should I complain."
No comments:
Post a Comment