moore cinema 2

Who watches the watchmen?

En fråga som alltid är lika aktuell - just nu i Danmark där all telefon- og e-kommunikasjon ska övervakas för att förebygga terrorism och liknande hemskheter. Demokratin har öppnat dörrarna för de som önskar utnyttja SYSTEMET, och just därför svarar SYSTEMET med grundläggande antidemokrati; indragning i personlig integritet. Detta är klassisk RAF, ETA etc - tvinga staten att visa sitt sanna ansikte och egga upp till revolution. Kanske är begränsningar den enda lösningen fom vi vill behålla behålla ett öppet samhälle. Öppet genom begränsning. Inte 24/7/365. Inte för alla.

Men bryr gemene man sig om dessa förskjutningar i demokratins fundament? Eller knyter man bara näven i fickan, "nej nu jävlar..." och så sker ingenting. Är också detta ett tecken på att vi har det för bra. Att vi har slutat bry oss.

Vad sker den dagen militären, eller någon extremsitgrupp får makten i landet (har skett förr, kommer säkert att ske någon gång i framtiden - nya ideologier, nya människor, nya dagsordningar har en tendens att växa fram utan att någon kan förhindra det)? Hur kommer de att utnyttja registrena över övervakad kommunikation; vem är acceptabel, vilka åsikter önskar vi inte osv? Då ligger listorna klara att missbrukas.

Och vad med den berömda nordiska öppenheten? Ska all övervakning vara offentlig, dvs kan jag gå in på www.vadpratargrannenom.se för att se vilka sidor kollegorna surfar på, vad de säger om mig på telefonen, vilka religiösa, sexuella, politiska åsikter de har osv? Eller ska det bara var förbehållet en liten övervakningselit? Vi lever redan i en värld där allt vi gör registreras eller kan spåras (genom alla elektroniska fingeravtryck vi lämnar), så kanske detta, egentligen, inte är något att bli upprörd över. Jag är nog redan dokumenterad, klassificerad och arkiverad.

Bryr jag mig...? Ja, nu jävlar så..., men först ska jag bara.