kultursnobberi

Såg Marie Antoinette i går.
Ser varför kritikerna drar paralleller till ”Lost in Translation”; ung kvinna övergiven, närvarande med ändå inte. Lite lost helt enkelt i en främmande miljö.
Försökte mig på denne förklaring för min sambo när vi gick ut, men hon undrade bara varför jag pratade om ”Lost in Translation”. Förstår hennes förvirring. Jag visste ju att det var samma regissör, men inte hon. Frågan är – ser jag likhetstecken bara för att jag vet att jag ska leta efter dom? Är det kultursnobberi att inte kunna bedöma ett verk helt isolerat från upphovsmannens/kvinnans bakgrund? Eller är det alltid viktigt att se enskilda verk i ett större sammanhang (ref. Munch-rummets vara eller inte vara - long live kung Sune)?
Bra film i alla fall, men med en del tveksamma episoder. Blir man inte väldigt tjock om man bara äter, äter och äter godis och häller i sig champagne dag ut och dag in? Och skulle inte vilken som helst förnuftig människa stuckit snabbast möjligt när pöbeln närmade sig? Och varför inte en svensk skådis som von Fersen (in med Persbrandt!!!).
Filmen hade ingen Bill Murray (jepp; jag = kultursnobb…tillbaka till ”Lost in Translation”) – och det hade den nog behövt. I spelat Kirsten Dunst vs. Versailles saknas en del charm, humor, självironi osv. Drottningen hade behövt en stark motspelare, inte bara en kulör kuliss.
Musiken var som jag tidigare skrivit alldeles utmärkt.