spunk

Det där med goda ideer - det handlar alltså inte om var man ska leta. Men att man ska leta. Och att kunna känna igen det man letar efter, när man finner det.
Det är först när du ser, att du vet.

Knepigt det där. Kvasifilosofiskt. Låter som en monolog i valfri Hollywood-b-film, där en arketypisk mentor ska förklara hur landet ligger för den unge, tämligen anarkistiske och oinspirerade adepten (Karate Kid-ish). Men, det gör det inte mindre sant. I ett kreativt yrke kan du inte förhålla dig till gamla goda "...du behöver inte kunna allt - bara du vet var du ska slå upp det..." Lite intelligent och minimalt involverande skulle det bli då.

Men det handlar inte heller om att slå knut på sig själv i jakten på nya uttryck eller visualiseringar. Det handlar inte om att reklamen ska bli större än innhållet - att allt måste vara så otroligt supersmart, oftast för smart, hemligt och därmed otydligt. Tvärtom. Det handlar om att varje gång - no matter - få in en god, direkt, tydlig og överraskande knock out. Med en ENKEL, rak höger.

Vägen till det enkla är ofta komplicerad. Låt den vara det - vi måste söka både högt och lågt för att finna. Och kanske länge. Håll ut och undvik att bli frestad av att ge upp och hellre konstruera/hitta på det du ska finna. Då går du i fällan igen - med otydlig överdramatisering utan relevans eller charm, som resultat. För innan du har funnit det du inte vet att du letar efter, vet ju inte heller vad det är du letar efter.

Den befriande, förlösande känslan av att förstå är obetalbar. Konsten är att vara där, så....open up. Look beyond. Let go. (....jepp inspirerad av Leary)
Funkade för Pippi. Funkar för mig.