city with a past

"Ge mig arsenik, för stan är full av tanter och tragik" sjunger Håkan Hellström i "Känn ingen sorg för mig Göteborg".
Kunde lika gärna handlat om Berlin.
Bara att byta ut tanter med trabanter.
Muren - die Mauer. Bebelplatz. Minne efter minne. Rester av krig, förföljelse, förtryck, mord, terror. En stad med många och djupa sår. Som sakta läker. En stad där man inte ska, eller kan glömma sitt förflutna.
Kaiser Wilhelm Gedächtnis Kirche bombades sönder och samman mot slutet av andra världskriget och aldrig har restaurerats. En outgrundligt grym och desperat tysk attack mot Coventry skulle hämnas, och blev hämnad på ett minst lika outgrundligt grymt och desperat sätt.

Öga för öga. Tand för tand.

The evil that lurks in the hearts of men...

Det kvarvarande söndertrasade tornet flankeras idag av ett nybyggt två-delat minnesmärke (torn och kapell) i betong och blått glas.


Ett mäktigt monument över meningslöshet.




















Ta 5 minuter i kapellet. Vila. I ett hav av blått.
(Ja, det är faktisk blått och nej, jag har inte en superduperkamera med megaflash.)