




Stående från vänster: Magnus, Didrik, Trym, Martin, Jonas, Nicolay och Fabian
Liggande: Jon Jesper Knudsen
Totalt efter 2 dagar:
Stabæk 3 (2000): 6 3 1 2 17-12 10
Jesperzinho: 5 mål
Jon Jesper Knudsen: 1 match, 1 insläppt mål (vinst 3-1)
My life. Whatever. Almost a diary: Introvert and phlegmatic reflections on life and stuff. Nothing good gets away. Live, love and laugh. Don't lie and don't eat the fish.

I Sverige kompletterar man nu de existerande telefonkioskerna med trådlösa sändare.
George Best.
Hade nästan önskat att han inte var så bra som han var, men med det namnet (jag är så svag för allitterationer, men det har nog redan framgått), de färdigheterna och den danska skallen går han rakt in på centralt mittfält (och petar Boniek). Allt som kan sägas är väl redan sagt om ZZ. Komplett. Dessertvin. Sharp dressed man.
Zbiginew Boniek. Polens Platini. Eller glöm Platini en stund. Det här handlar bara om Boniek. Rött hår, mustasch, omöjligt förnamn och en gudabenådad lirare. Mittfältsmotor och målspottare på landslaget och i Italien (Juve og Roma). Mot Belgien 1982: Arne Hegerfors utbrister saligt "En rackarökare!" när Boniek smäller in ett av sina 3 mål. Fram til dess var det Lato som var Polens superstar. Nu fick vi en ny hjälte. Hade länge en fast plats på mitt lag, men så fegade jag och valde ett annat, förväntat alternativ. Kommer tillbaka till det.
Lothar Matthäus. Hallåååå...en mittfältare till!?!? En tysk till ....!!! Ich weiss, men jag behöver Lothar. På bänken. Så att jag kan slänga in honom när det blir förlängning. När alla andra får kramp och allt eventuellt kan bli avgjort på straffsparkar. Då löper Matthäus zickzack och knallar från 40 meter. Och inte minst: Smaka på namnet. Lothar Matthäus. Så tyskt, så majestätiskt.
Men, anyway, jag trumfar ändå med en gammal, gammal hjälte från Man U (och Leeds dessförinnan). En stor, kraftig, rödhårig skotte som hatar att tvätta bilen och raka sig (raporterade Shoot i början av 80-talet). Med det mest arketypiska av alla skotska namn: Gordon McQueen. Kunde varit Super-Macs tvillingbror. Om inte annat kan han säkert hålla humöret uppe på bänken när Kahn och Matthäus surar som mest.
Nej, Seaman får inte plats. Inte på planen, men väl bänken. Som målvaktstränare. En sådan ska man ju ha numera. Antingen han heter Thorstvedt eller Jamtfall (ja, jag bor i Norge och har ingen aning om vad Sveriges målvaktstränare heter...Jan Möller??).
Englands lagkapten från 1966 (med de alldeles underbara röda tröjorna). Med ett fullständigt osannolikt namn, som klippt och skuret från Benny Guldfot. En bra spelare, no doubt, men mannen får först och främst plats i startelvan tack vare namnet. Och att han är från England. Lördagsfotboll från tidigt 70-tal från leriga planer runt om i England har satt sina spår.
Men, det börjar bli en del engelsmän och tyskar nu, så bl a för att väga upp detta, söker jag mig ännu en gång till Frankrike och fyller upp bänken med Marius Tresor. Elegant, kontrollerande, och ett namn som gömmer en skatt av en spelare. Säkrar defensiven bakom mitt lekande mittfält, samtidigt som han han gärna kan sticka fram på offensiva turer, Byter med Moore i halvtid.
Fransk-bask från Bayern München med namn som smaker exotisk dessert med avec.
...Bora Milutinovic.
Minilirare på mittfältet. Förgyllde Argentina och Tottenham (och säkert många fler). Dyker också upp i WW2-film med Max von S, Stallone, Pelé, John Wark, Russell Osman, Michael Caine m fl, som - surprise - handlar om fotboll i fånglägret. Stallone är hjälten. Surprise igen.